Vad som intresserar mig just nu
Just nu är det inte roligt att vara människa. Inte roligt alls att se svek och lögner sprida sig.
Men just nu i denna sekund väljer jag att vara lite glad för mina nya gröna sockor. Sista tråden fäste jag precis.
Tänker på Dumbledore som önskade sig nya sockor och tänker att det är något av det bästa att få eller göra. Varma fötter underlättar när allt känns kallt.
Den allra första Koreanska serien jag såg var Mystic Pop-up Bar eller 쌍갑포차. Det var en ren slump och jag får erkänna att det tog en stund innan jag ens säkert visste att den var just Koreansk. Den var då 2020 helt ny och jag var pandemiuttråkad.
Serien handlar om Weol-ju, som för 500 år sedan begår självmord efter en serie olyckliga händelser. Som botgöring sänds hon att verka bland de levande. Hon måste på 500 år hjälpa 100000 själar att hantera deras agg och lösa de problem som ligger bakom. Hon har vansinnigt coola moderna hanboks (samtida versioner på traditionell Korensk klädsel)
Den handlar också om Han Kang-bae, en föräldralös ung man som har en del problem med nära social kontakter på grund av att alla tvångsmässigt berättar sina hemligheter för honom om de vidrör honom.
Weol-ju arbetar med Chief Gwi (aka Guibanjang) i sitt gatukök eller pojangmacha och han hjälper henne i att hantera hennes olika fall. Han har tidigare arbetet för Efterlivspolisen och jagat demoner.
Runt dem finns Dödsgudinnan, Liemannen, Graviditesgudinnan och Han Kang-baes arbetskamrater på Kapeul Mart
Vid seriens start är det nutid och Weol-ju har bara några få ytterligare själar hon måste hjälpa, men också ont om tid. I varje avsnitt löser de en själs problem, genom att gå in i deras drömmar, få dem att berätta sina hemligheter och kämpa mot andra övernaturliga väsen, demoner och människors småsinthet.
Allt är med glimten i ögat och Netflix kategoriserar den som ”Creative, Quirky, Imaginative”
Det finns mer att läsa om den på Wikipedia, men för den här serien skulle jag vilja varna för lite spoilers på Wikipedia.
Det är en av mina favoritserier, mycket antagligen för att den var först av de Koreanska serier jag sett, så klichéer och återkommande teman, som skiljer från svenska och anglosaxiska, var nya och intressanta. Men den har också en styrka som jag tycker är vanlig bland de K-dramor vi väljer att se, nämligen att vara rolig, ha en del ren slapstick, vara spännande och sorglig och romantisk och alltihop på en gång.
När jag tittat på den här serien så ändrades hela min Netflix och en helt ny värld med Koreanska serier visade sig. Mer om dem senare.
Igår var jag fullt upptagen med jobb och sedan att börja blogga, men jag hade startar ett surdegsbak i torsdags kväll.
Som syns på bilden blev det ett bröd, men det är tack vare tålmodiga mikrober och extra mjöl att mata dem med snarare än tack vare mig
Första gången jag glömde. Vid lunch kom jag på att jag skulle blanda klart degen. Det var efter att ”fördegen” stått 15 timmar istället för 8-10 timmar.
Andra gången jag glömde. Min plan var att degen skulle jäsa 3 timmar, men när larmet gick ringde var jag mitt uppe i något med jobbet. Så jag stängde av och nära 2 timmar senare kom jag ut i köket till min bubbliga och nu rätt lösa deg. Bara att knåda i mer mjöl.
Tredje gången jag glömde. In med degen i jäskorgen. 1,5 timmes jäsning skulle det bli, men jag glömde igen… den här jäsningen blev nästan 1 timme för lång.
Fjärde gången jag glömde. Det värsta var väl att jag efter att jag satt brödet i ugnen jobbade lite till och sedan kom på att det vore skönt med en dusch. När jag kom ut ut duschen gick mitt ta-ut-bröd-ur-ugnen-larm och hade nog gått nästan hela tiden jag var i badrummet. Runt 80 minuter i ugnen istället för 50.
Så jag vill verkligen tacka min surdegskultur för att det trotts allt blev ett gott bröd!
Jag tänkte börja blogga för att jag vill ha någonstans att tycka, dela och bluddra.
Som för så många andra i min generation har jag gjort de sakerna på Facebook de senaste åren och helt ärligt har jag allt mer tröttnat på Facebook. Varför?
Det är kort och gott inget jag vill föda och jag funderar på hur jag ska trassla mig loss helt. Med vänner och föreningsliv på FB är det inte helt enkelt. Men det blir mindre nu om det går som jag tänkt.
Det jag önskar är en fortsättning på liberal demokrati och de värden som hör till det. Jag är orolig för allt elände och alla bakslag för de fri- och rättigheter vi kämpat för. Kampen har haltat många gånger och under 1900-talet hamnade många i kläm, men mot slutet sågs en spridning av friheter och välstånd. Frågan är vart vi är på väg nu.
Jag önska också av hela mitt hjärta att världen kollektivt tar sitt förnuft till fånga och förstår att klimatkrisen och biodiveritetskrisen båda är här nu och inte något som ligger i framtiden. Vi behöver agera på alla plan, som individer, som organisationer och som nationer och som en enad mänsklighet. Om inte så sitter kommande generationer i skiten.
Men jag önskar också att det ska finnas tid för glädje i form av skratt, hantverk, vänner och udda intressen.
